Pantburkens resaPantburkens resa
Aluminiumburkens historiaAluminiumburkens historia
Att panta, ur ett miljöperspektiv
Den allra första aluminiumburken i Sverige var ölburken och den släpptes år 1955. Sedan dess är det inte mycket som har ändrats med aluminiumburkens design. Idag används burken till ett antal olika drycker och den är även en enormt stor del i återvinningskedjan i Sverige.
I Sverige har vi pantat sedan 1984
I vårt avlånga land har vi pantat aluminiumburkar sedan 1984 och PET-flaskor sedan 1994. Att panta burkar och flaskor har blivit en väldigt stor del av svenskarnas vardag och under 2019 pantade svenskarna, i genomsnitt, 208 stycken burkar och flaskor per person. Detta innebar en total siffra på 2 152 miljoner förpackningar. Av de 2 494 miljoner förpackningar som såldes under året, så pantades alltså totalt 85,2 % av förpackningarna.
Men vad är det egentligen som har gjort att svenskar är så himla dedikerade till sin pantning? När man köper en dryckesburk i en svensk butik så läggs 1 krona till på priset. Detta är en så kallad “lånad” krona som kunden får tillbaka när pantburken lämnas in igen. Om en svensk då köper många burkar per år, kan detta gå upp i ganska höga summor som man som konsument gärna vill få tillbaka.
Förutom att man får tillbaka sina pengar när man pantar burkar så hjälper man även till att rädda miljön. Varje gång man pantar en burk eller PET-flaska så bidrar man till ett minskat koldioxidutsläpp. Under året 2019 pantade vi i Sverige burkar och flaskor motsvarande 18 tusen ton koldioxid. Detta är lika mycket koldioxid som en mindre stad i Sverige släpper ut under ett helt år.
Pant medför en enorm energibesparing
Sedan 1984 har vi svenskar pantat över 41 miljarder burkar och flaskor. Något som motsvarar en besparing på ungefär 3,5 miljarder ton koldioxid. Detta är en enorm besparing på miljön och även en stor anledning till varför svenskar är så dedikerade till just pant.
Eftersom burken återanvänds så sparar vi även otroliga mängder med energi då vi inte behöver utvinna material för att göra nya burkar. 15 pantade burkar motsvarar ungefär 75 timmars ständigt användande av en laptop. Tryck här för att läsa om Returpack AB:s miljörapport.
Det finns många olika anledningar till att fortsätta panta, och om du inte redan gör det så har du väldigt många anledningar till att börja. Vi kan absolut inte göra allt för miljön, men vi kan göra något. Det är dags att vi börjar ta hand om vår planet innan det är för sent. Som ett litet land har vi inte så stor global påverkan på utsläppen, som de flesta andra, större länderna, men om alla länder hade börjat panta lika bra som vi gör i Sverige, hade vi kunnat spara extrema mängder energi och minska koldioxidutsläppen något enormt. Fortsätt panta och ge miljön lite kärlek.
Tillverkningen av aluminiumburkar
Att skapa aluminium
En aluminiumburk består, som man kan höra på namnet, av 100 % aluminium. Detta är ett grundämne med atomnummer 13, och ämnet är den vanligaste metallen i jordskorpan. Processen för att skapa en pantburk är lång. Först bryts bauxit i länderna Ghana, Indonesien, Jamaica, Ryssland, Surinam och Ungern. Sedan ska aluminiumoxiden tas fram genom en speciell kemisk process. Denna process innebär att man smälter aluminium. Detta i sig kräver otroliga mängder med energi och kan endast göra i länder som har tillgång till ett smältverk (Australien, Brasilien, Island, Kanada, Kina, Norge, Ryssland, Sverige, Ungern och USA). Sveriges smältverk finner vi i Sundsvall.
När själva materialet är tillverkat, så ska förstås även burken tillverkas. Burkens form fås till genom att man skär ut ihåliga koppar ur aluminiumplåt. Dessa åker sedan igenom en press för att göra väggarna på burken tunnare. Metoden sker utan upphettning och kallas därför för kallpressning. Sedan så formas bottnarna på burkarna och de tvättas sedan för att bli av med eventuellt smuts och medel som använts i processen. Till sist körs burkarna i en het ugn där de får torka. Överblivet material återvinns.
Är det hållbart att tillverka nya burkar?
Med tanke på de extrema energimängderna som går åt för att skapa en helt ny burk, och de långa sträckorna som materialet i sig måste färdas, är det inte hållbart i längden att tillverka fler burkar, utan att istället återanvända dem. Genom att återvinna en pantburk så sparar vi 95 % av den energi det hade krävts för att tillverka en ny burk.
Den första aluminiumburken såldes i USA redan år 1935. Vi har alltså använt oss av dessa burkar i hela 86 års tid. Man kan bara föreställa sig hur många burkar detta faktiskt innebär, och hur mycket energi som har krävts för att tillverka alla dessa burkar. För att inte tala om de extrema mängder koldioxid vi har släppt ut under tiden.
Att tillverka 110 stycken aluminiumburkar släpper ut 78,4 kg mer koldioxid, än vad det gör att köra en normalstor bil från Norrköping till Stockholm (ca 17 mil). För att tillverka dessa 110 aluminiumburkar går det även åt 504,86 kWh mer än vad det gör att ta bilen samma sträcka. Man kan läsa mer om detta och jämföra andra sorts utsläpp på Pantamera:s: https://pantamera.nu/ hemsida.
Metoder för att öka pantningen
Det norska pantlotteriet
I dagens läge finns det endast ett fåtal länder som faktiskt har ett pantsystem. Däribland finns Sverige, Norge, Danmark, Estland och vissa amerikanska stater. I Norge har man hittat ett sätt för att få fler folk att panta, nämligen ett pantlotteri. I det norska pantlotteriet kan man vinna vinster som går upp emot 1 miljon norska kronor (det motsvarar ungefär samma summa i svenska kronor). Sedan 2008, då det norska pantlotteriet startade, har 97 personer kammat hem varsin storvinst på en miljon kronor vardera. Sammanlagt har pantlotteriet i Norge betalat ut 424 768 140 kronor i vinster.
Utöver att man själv kan bli miljonär genom att delta i pantningen, så skänker pantlotteriet i Norge även pengar till Röda Korset. De har hittills mottagit ca 416,7 miljoner norska kronor från det norska lotteriet.
Ett pantlotteri i Sverige hade kunnat innebära att fler människor började panta, med motiveringen att kunna vinna en miljon kronor. Detta kan dock bli svårt att genomföra, med tanke på Sveriges olika lagar kring spel och lotterier.
Informera och utbilda från en ung ålder
Annat man kan göra för att få folk till att panta mera, är att utbilda barn i skolorna, redan från ung ålder. Om man lär barnen i tidig ålder, att de ska panta och varför detta är en sådan bra handling för både djur och natur, tror jag att fler skulle växa upp och se annorlunda på pantning. Att panta borde vara något som alla gör i sin vardag och det borde inte anses som något jobbigt. Om man inte har lusten till att panta så finns det helt klart någon som kan tänka sig att göra det åt dig. Man kan ju faktiskt tjäna ihop en bra slant på pant.
Från butik till fabrik
En pantburks resa är lång, och förhoppningsvis oändlig. Låt mig förklara var pantburken hamnar, från det att du köper den, tills dess att den är helt återvunnen och ännu en gång i bruk:
1. Du köper en burk med dryck.
2. Efter att du har druckit upp så går du till närmsta pantstation, där du stoppar burken i maskinen (du har gjort din del i det hela).
3. Du får ett kvitto med en kredit som du kan hämta ut i butiken där pantstationen finns (om du pantar en utländsk burk får du inga pengar, då du inte betalat någon pant från början).
4. Nästa steg är att burken trycks ihop och hamnar bland en massa andra hoptryckta burkar.
5. Alla burkar samlas i stora balar som körs iväg till två stora smältverk.
6. Här smälter man ner alla burkar till flytande aluminium.
7. Av det smälta aluminiumet gör man en tunn, lång plåt.
8. Plåten skickas iväg till en fabrik där den används till att tillverka nya burkar.
Denna processen kan pågå i all evighet, så länge som du fortsätter att panta alla dina burkar. Ungefär 75 % av allt aluminium som tillverkats, sedan 1886, är faktiskt fortfarande i bruk.
Pantburkar som hamnar fel
Trots att majoriteten av alla vi svenskar faktiskt pantar våra burkar så finns det fortfarande många människor som inte gör det. Många pantburkar kan hittas både i naturen och i soptunnor, hela landet över.
När en burk hamnar i naturen kan olika sorts djur ta skada utav detta. Det finns en hel del fall där pantburkar har hamnat på bönders åkrar och strimlats av deras skördetröskor. Detta i sin tur har lett till att kor och andra djur har fått i sig aluminiumstrimlor via sitt foder, och skurits upp invändigt. Andra, mindre djur fastnar i burkar eller skär upp sig på dem. Därför ska man undvika att kasta burkarna i naturen.
Många burkar hittas också i soptunnor i städer. Det har blivit en stor del i många hemlösas vardag att leta efter pantburkar och detta görs då bland annat genom att leta i soptunnor. Om man inte känner för att panta sina burkar så finns det organisationer som man kan skänka dem till. Dessa kommer i sin tur panta burkarna och skänka till bättre behövande, något som gynnar både miljön och befolkningen i vårt vackra land.
Pantburkens historia
USA var först med idén
Redan för 66 år sedan såldes den första ölburken i Sverige. Produkten var dock inte ny i hela världen, utan den hade funnits redan sedan 1935, då flera bryggerier i USA redan använde sig av den smarta och lätta burken. Företaget som var först med att sälja dryck i burkar, istället för glasflaskor, var American Can Company (CanCo), och de två första ölburkarna som såldes innehöll Krueger´s Cream Ale och Krueger´s Finest Beer. Redan ett halvår senare hade flera andra bryggerier hakat på idén och aluminiumburken var nu en succé i hela USA.
Den första ölburken såldes i Sverige år 1955. Sedan dess har förpackningen inte ändrats speciellt mycket. Många ansåg att aluminiumburkarna var ett slags samlarobjekt, och därför sparade många på sina gamla ölburkar.
Lättare än glasflaskor
Hedersmedlemmen i Sveriges ölburksamlares förening (SÖL), Anders Bergström förklarar för SVT nyheter att man marknadsförde de nya burkarna väldigt bra när de väl släpptes. Istället för att behöva släpa hem en massa tunga glasflaskor så kunde man köpa dessa lätta burkar istället. När man var färdig med burken skulle man, enligt Bergström, sänka ner dem i havet. “Man slapp släpa hem glasflaskor och det var lätt att göra sig av med burkarna – man sänkte helt enkelt burken i havet, det rekommenderades till och med” berättar Anders för SVT nyheter.
Idag har vi, som tur är, lärt oss att vi inte ska sänka ner burkar i våra hav, utan att vi snarare ska panta dem på närmsta pantstation. Alla de företag som säljer dryckesburkar i Sverige idag måste själva se till att burken ingår i ett så kallat retursystem. Detta kan man läsa mer om på riksdagens hemsida.
Det svenska retursystemet
Sverige har många gånger utsetts till att ha världens bästa pantsystem och svenskar ska vara några av de bästa i världen på att panta.
Redan år 1984 startade AB Svenska returpack upp sin verksamhet med pantsystemet för aluminiumburkar. Tio år senare kunde man även börja panta PET-flaskor. År 2003 startades en fabrik i Norrköping, där man började återvinna burkarna på ett effektivt sätt. Tre år senare, nämligen år 2006, trädde en ny lag i kraft. Denna lag innebär att alla drycker som säljs i aluminiumburkar måste ingå i ett retursystem.
För sex år sedan, år 2015, blev det även möjligt att ansluta saft- och juiceflaskor till retursystemet. Bilarna som transporterar allt återvinningsmaterial började 2016 att köra på det miljömärkta drivmedlet HVO och därmed förminskade man koldioxidutsläppen betydligt mycket mer. År 2017 installerades landets 25:e “Pantamera Express-automat”. Denna automat innebär att det är möjligt att panta ett stort antal burkar och flaskor på samma gång, utan att behöva stoppa in dem en efter en i automaten. Förhoppningsvis har dessa nya automater peppat svenskar att panta ännu mer, för att i sin tur leda till ännu lägre koldioxidutsläpp.
Du får gärna kontakta oss genom att fylla i formuläret nedan.